Idag var det dags för individuell träff igen med min fantastiska barnmorska. Lillkillens hjärta tickade på i 142 slag/min och magen mätte 33,5 cm.
Min barnmorska är precis sån som jag behöver, när jag oroar mig för att det ska hända honom något så säger hon precis rätt saker. "Klart att man är orolig, det är de flesta, men eftersom att allt sett fint ut hela tiden så finns ingen anledning till oro. Sen är det så att du från och med nu kommer känna oro för att något ska hända ditt barn hela livet, från och till...Jag oroar mig för min 15-åriga son :)" Ja, så är det ju faktiskt så när man väljer att skaffa barn, oron börjar den dagen man blir gravid och sen är det bara att försöka hantera den livslånga oron för sitt/sina barn :)
Med andra ord så är det bara att gilla läget och oroa sig, bara det inte går till överdrift, för det är något man får leva med helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar